Det är skratt och bubbel i benen på 8-åringen och alla hundratals kompisar.
Pastellfärgade kjolar, vita byxor och blomkransar trängs med sommarförväntningar.
Det sjungs "Sol, vind och vatten" och "Ge en sol till jordens barn".
Glass, ett omdöme i vitt kuvert och sen massor av ballonger som på given signal seglar mot himlen.
Startskottet för sommarlovet. Det långa, härliga sommarlovet.
Den blomstertid nu kommer...
Texten till vår mest älskade psalm får såklart tårarna att stiga i ögonen redan efter första strofen. Kanske är det för avsked, saknad och avslut. Men lika mycket för att den inger hopp.
Tänker man på texten så handlar den inte bara om sommaren utan om livet.
Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor
du nalkas, ljuva sommar
med gräs och gröda stor
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött
sig solens strålar närma
och allt blir återfött
Som när man står på randen av något stort, nytt, spännande och härligt. När det vänder.
Finanskris, vinter, depression, otur, olycka, sjukdom, prövningar - vad som helst.
När man står där och känner att nu börjar det - nu kommer "sommaren"...
"Den blomstertid nu kommer"....
Och livet öppnar sig som ett enda långt, härligt sommarlov.
Det är ju inte konstigt att man blir en aning berörd och gråtmild.
En finkammad 8-åring som sjunger från hjärtat att nu börjar livet!
Det är bland det finaste jag vet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar