När värmen kommer så där tidigt som i April och Maj. När det dallrar av hetta i luften långt innan man ens hunnit damma av sandaler och inhandla solkrämstuber.
Då ställer liksom kroppen och sinnet in sig på att nu kommer det att vara sommar och sol fram till åtminstone september.
Och man blir lika besviken, till och med förvånad, när man plötsligt får plocka fram täckvästar, överdrag och gummistövlar i Juni.
Jag hänger inte med i svängarna alls. Fryser som en hund gör jag fastän temperaturerna trots allt är något högre än de brukar vara på vinterhalvåret.
Kanske är det för att jag envisas med att gå i öppna skor eller åtminstone strumplös fastän regnet piskar sidledes. Det är som om jag ger upp sommaren om jag klär in fötter och ben igen.
Och det vägrar jag konsekvent att göra.
Så jag står i hallen. Tittar ut på de fina vita rosorna som just börjat blomma och som nästan omedelbart tappar sina blomblad i regnet. Mårbackapelargonerna vågar jag knappt titta på. De ser rent av förskräckta ut där jag tryckt upp dem mot väggen för att de ska få skydd mot det värsta. Jag är bara glad att jag aldrig hann flytta ut dem alla då i maj när löftet om en varm sommar fortfarande var levande.
Nej! Nu ska jag gaska upp mig.
Det blir sol, varmt och sommar!
Kanske blir det täckväst och gummistövlar på midsommarafton istället för den där långa, blommiga klänningen. Men ärligt talat - vilken midsommar är inte sån?
Och sen, sen kommer sommaren!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar