Glömskans planet

Det finns en planet dit alla saknade strumpor far och lämnar efter sig en helt obegripligt stor hög av omaka i barnens garderober. 

Det är samma planet alla bläckpennor eller vässade blyerts befinner sig på liksom de otaliga saxar jag vet att jag köpt. 

Där bor numera också ett antal handskar, fingervantar samt en och annan gympapåse. 

För att inte tala om alla vattenflaskor... Herregud - den planeten har vattenflaskor så det räcker och blir över. 

Jag är en vän av ordning. Gillar att ha koll på mina prylar. Hälften av alla tilltal jag får av medlemmarna i min familj börjar med orden: 

-Mamma, vet du var min....?

Eller :

- Har du sett mitt...?

Och så fortsätter det eftersom mina svar allt som oftast börjar med: 

- Ja, den ligger på....

Eller: 

- Jag såg den under....

Denna uppgift växer ju med antalet familjemedlemmar. Och nu är nog gränsen nådd tror jag... Fler än fem personer med tillhörande attribut och attiraljer övergår min förmåga. 

Imorse frågade Noel: 

-Mamma, vet du var mina röda sandaler är?

-Ja, de är längst ner i din garderob tror jag...

Sen hämtade han dem och när han satt på hallgolvet och trädde på sig dem sa han: 

-Det är ganska svårt att hålla reda på allt till alla barn va?...

Det kändes som ett sånt där Triss-tillfälle.

Ni vet "Plötsligt händer det". 

Plötsligt, under ett kort ögonblick, förstod och reflekterade femåringen över hur det är att vara mamma och försöka hålla koll på allt. 

-Ja, det kan vara lite knepigt ibland.... Sa jag dröjande.

-Förstår det! Sa Noel och skuttade ut i sommaren.