Noel står lutad över en stor låda som innehåller flip-flop-tofflor. Och på ett sätt är det verkligen tur att han vill ha just den färgen eftersom det nästan uteslutande är röda par kvar i skobutikens flip-flop-sortiment.
Det är ju snart Juli månad och värmeböljan har hållit i sig sen midsommar så man får vara glad att det finns några kvar över huvudtaget antar jag.
Röda ska han nu i alla händelser ha.
Jag fiskar upp ett par som till synes är i hans storlek. Sulan är som sagt röd och själva plastbanden som går mellan tårna och över foten är i genomskinlig röd plast. Nästan så att de skiftar lite i rosa...
Så hör jag mig själv säga det:
-...Och du tror inte...jag menar...att de här är tjejskor...eller....?
Jag vill bita mig själv i tungan så snart jag hört stavelserna smyga ur min mun.
Jag menar inte det där. Alls. Eller gör jag det? Nej - det gör jag inte men orden kommer från en plats i mig som är rädd för att han ska få elaka kommentarer av nån grabb på lekplatsen eller vid badet.
Han tittar storögt på mig.
- Men mamma! Nu är du fånig. Det är inte alls tjejskor. De är röda och passar mig perfekt! Kolla!
Han provar dem och går ett varv i butiken.
-Som jag alltid har önskat mig...!!! Åhhhh... Mamma hör du hur de flippar och floppar när jag går? Det är det som är så särskilt med flip-flop vettu....
Jag blir varm i hjärtat av att se hans flippande och floppande över stengolvet. Så jag betalar 49:- för ett par röda sandaler av lycka och plast, tar min blivande sexåring i handen och travar iväg mot nya äventyr.
Han är liten min Noel men på många sätt mycket, mycket större än mig.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar