Är inte

Jag drömde inatt att han höll om mig.
Så som han brukade.
Han stod bakom mig, helt intill med armarna tätt runt min kropp.
Ansiktet inborrat i min nacke, just där min hals möter min axel.

Helt omsluten av hans kärlek.
Helt omsluten av hans värme.

Det var så skönt.
Och jag var så lugn.
Paniken och ångesten var borta.
Allt var som det skulle. Som då.
Han var han, jag var jag.
Vi var vi.

Sen vaknade jag.
Och mindes att nu är nu.

Han är han.
Jag är jag.
Vi är inte.