Dödskamp

Hur blev det så här.

Jag undrar. 

Hur blev kärlek till förakt?

Vilken dag hände det? 

För jag kan inte minnas. Eller förstå.

Hur blev omtanke till likgiltighet?

När slog det om? 

Jag kan inte se när det hände.

Hur blev kärleksfulla ord till knivar som genomborrar själ och hjärta? 

Knivar som sedan för alltid hänger kvar i luften. Svävar mellan oss. 

Sårar och trasar. 

Och när den största kniven av dem alla utdelat sitt hugg finns där inga ord kvar. 

Inte ens några knivar. 

Då blir allt bara tyst. Tomt. 

Som om något slutligen dött. 

Som om kärleken och omtanken drar sin sista suck, sjunker ihop och försvinner ut i det tomma intet. 

Så finns där inget. 

Allt är trasigt. 

Krossat i tusen och åter tusen bitar.

Hur blev det så? 

Hur kunde det bli så?

Av kärlek, omtanke och löften om nöd och lust. 

Blev knivar. Blev inget. 

Blev tomhet.