I den stora sorgens famn är jag buren

Jag är buren
i den stora sorgens famn
Och ibland vill jag bara krypa ihop som ett barn
och låta den omsluta mig och uppfylla mig helt

Den är ändå så överväldigande
jag orkar inte streta emot
vill bara sluta kämpa och låta den skölja över mig som en flodvåg

Dränka mig, svepas med. Bort.
Låta den äta mig inifrån och ut
så kanske själva kampen åtminstone upphör

Bara ge efter
ge upp

Men så står det någon här
rycker mig i armen och säger
Släpp inte taget
Släpp inte efter

Någon ber om frukost
Någon undrar om jag kan skjusta
Någon undrar om de kan hjälpa
Någon frågar vad jag behöver från mataffären
Så jag stannar

Men ibland
Ibland vill jag bara sjunka
Låta mörkret omsluta mig och ge efter
Lägga mig i den stora sorgens famn
och låta den bära mig
Krypa ihop som ett mycket litet barn
och sova tills vintern blir vår