Det är nog tänderna...

Under ditt barns första levnadsår kan det hända att det någon gång blir kinkigare än vanligt, kanske får lite feber, blir en aning lös i magen eller bara verkar lite allmänt missnöjd med tillvaron. 

Då kan man allt som oftast härleda dessa symptom till tandsprickning. 

"Det är nog tänderna..." Kan man säga till omgivningen och de kommer att le och nicka igenkännande. 

Att barnet sen inte får en enda tand under det första året är av mindre betydelse. 

Det är liksom ett samlingsbegrepp för obestämbara bebis-besvär. 

Jag håller förövrigt fortfarande på med min tandsprickning eftersom mina visdomständer inte tittat ut helt än. 

Aha, det är därför jag är lite extra kinkig just nu...