torsdag 4 februari 2010

Att hämta Stella

Att hämta henne på förskolan är som godis för själen.
Det är mitt favorit-ögonblick på hela dagen.
Jag tycker om att smyga in så att jag hinner betrakta henne några sekunder innan hon upptäcker att jag kommit. Så att jag hinner se en liten del av det liv som är bara hennes. Den tillvaro jag inte delar med henne. Hon ser så kavat ut. Tillfreds. Glad.
Jag blir alltid lite tårögd så innan det svämmar över ger jag mig till känna.

Ibland viskar jag bara. Men ofta behöver jag inte ens göra det. Ibland är det som om hon märker min närvaro utan att jag behöver påkalla hennes uppmärksamhet.
Och när hon ser mig.... Det uttrycket....Jag skulle kunna dö för det uttrycket.
Jag skulle vilja dö med det uttrycket på min näthinna och i mitt hjärta.
Det är en sån ynnest att få se så mycket kärlek och glädje strömma ur ett barns ögon. Bara för att jag kommer.
Hennes ansikte spricker upp. Hon utropar "Mamma!". Pekar och skuttar ivrigt fram.
Innan hon springer fram till min famn måste hon berätta för alla att jag är där. Titta, titta Mamma!!!! Ropar hon till alla.
"Mamma a kommi!" Sen storskrattar hon och springer rakt i min famn. Hon lägger sina små armar runt min hals och kramar hårt. Sen lutar hon sig bakåt, lägger händerna på mina kinder och ser mig i ögonen med ett enda stort leende. Som för att kolla att det verkligen är sant. Att jag är där nu. Hennes mamma.
Innan vi går hem ska hon berätta för mig vad alla barnen och fröknarna heter. För hon kan säga allas namn nu. Och jag ska nicka och upprepa namnen.
Först efter det låter hon mig klä på henne overallen. Och innan vi går ut genom dörren vänder hon sig alltid om.
Stannar upp, vinkar en drottningvink,
ger fröknarna en stor slängpuss och säger
"Ejjå, Ejjå".

Sen går vi hem, Stella och jag.

4 kommentarer:

Nina sa...

Hej Linn Maria, har halkat in här från Niclas blogg. För första gången häromdagen faktiskt, ang vad man lämnar ut i sin blogg och inte. Har inte läst igenom så många inlägg än, men jag vet hur kul det är med kommentarer så här kommer min :-)
Önskar också ibland, eller ja rätt ofta, att jag fick följa mina barn på dagis en hel dag - i smyg. Hur är de där? Vilka små figurer blir de då, i det liv som jag inte har full tillgång till.

Fortsätt skriv, du gör det ju jättebra ;-)/Nina

Anonym sa...

Nämen, nu blev jag ju alldeles tårögd! Vad fint du skriver, jag vet precis hur du menar. Så underbart att få vara med om.
/Karolina, också på dagis ibland

Niclas sa...

Precis Nina....den här Linn menade jag, inte Eklund.

Och jag kan bara hålla med, du skriver bra Linn. Keep up. God natt.

Linn Maria sa...

Nina: Tack - det är faktiskt väldans kul med kommentarer och jag lovar att fortsätta ett tag till;)

Karolina: Det är bra att gråta en skvätt då och då. Bidrar gärna med lite framkallande av tårar. Det är faktiskt nästan den finaste komplimang jag vet.

Nic: Tack. Dito. Läser du mitt så läser jag ditt...Deal?


Kramar,
Linn