tisdag 2 februari 2010

Tyst

Akut stämbandsinflammation. Praktiskt.
Särskilt om man lever mer eller mindre uteslutande på sin röst och på kommunikation...
Läkaren sa att det kunde ta två-tre veckor. Två-tre veckor!!! Det är helt uteslutet kan jag säga.
Totalt och fullkomligt uteslutet.
Skojigt blev i alla fall läkarintyget. Yrke: Speaker, Ordination: Röstvila.
Ska bli mycket intressant att se vad Försäkringskassan säger om detta.
Undrar om någon enda handledare på den myndigheten bedömt ett sådant sjukintyg tidigare. Jag menar, vi är inte så himla många i Sverige som har det som yrke.

Nåja, jag måste säga att ordinationen inte är helt lätt att efterfölja. Det är direkt tröttsamt att vara tyst. Eller att berätta för omgivningen att man egentligen borde vara tyst med nån slags oigenkännlig väsning.
- Oj, då!! Säger de och tar ett steg bakåt.
Vet inte om det är mina potentiella baciller de undflyr eller om jag låter direkt skräckinjagande. Trevligt är det i alla fall inte.

Ännu knepigare blir det när man behöver säga till på skarpen till sina barn. Är man en sådan med röstresurser som dessutom tenderar att använda dem i detta högljudda hushåll så räcker dessvärre inte en blick för att barnen ska foga sig.
Nej - man får gå till handgripligheter. Ja - lugn! Jag menar naturligtvis bara att när de inte lyssnar på uppmaningen (viskningen) att komma och sätta sig i bilen så får man bara ta tag i dem och lyfta in dem. Det går med en 6-åring. Med 9-åringen blir det värre men tar man tag i ett ben blir det fart på det andra.
1,5-åringen knatar som tur är alldeles av sig självt och eftersom hennes språk ännu inte är lika utvecklat som sina bröders är hon faktiskt mycket bättre på att läsa mina kroppssignaler, blickar och miner. Och när hon tidigare envisades med att plocka ur figurer ur Sång-påsen (varpå man förväntas sjunga den sång som figurerna symboliserar) så nöjde hon sig faktiskt med att jag gjorde rörelserna medan hon sjöng.

Det är helt klart inte min grej det här med tystnad. Inte alls.
Tur att man kan skriva av sig lite här på bloggen. Nu ska jag gå och rätta matteläxa.


ps/ Han har bestämt sig för att börja musikklass. Tjohoooo! Hjälp.../ds


1 kommentar:

Mitt i Fågelsången sa...

Näe, en hes speaker är kanske inte det smidigaste...

Krya på dig Linn!

Kram Ylva