Det innebär att för precis sju månader sen låg vi i sängen på BB-hotellet på Danderyds Sjukhus och tittade på vårt tredje lilla underverk. Jag tror jag log i ett par, tre dygn.
Jag har ett kort på mig själv några minuter efter att hon kommit ut och jag har det bredaste leende som nånsin fångats på bild. Ett rofyllt lyckligt leende. Totalt tillfreds.
Och sen fortsatte jag bara så.
Utanför fönstret blommade våren, träden var gröna och hoppfulla.
Sju månader sen.
Det innebär också att det faktiskt bara är prick fem månader kvar tills vi är där igen.
Fem månader till årets vackraste månad. Det kan man inte tro om man tittar ut. Men så är det.
Jag hade alltid ångest i Maj förut. Vet inte varför men mina tuffa perioder har alltid varit när terminssluten närmar sig. Maj och som nu December.
Fast från och med detta år har ju Maj för evigt något underbart i minnet. Som överskuggar allt det som av någon anledning sitter i kropp och märg sen tidigare och gör mig nedstämd.
Nu är Maj månad den månad jag fick en dotter. Mina drömmars och min lyckas månad.
December har varit tuff hittills men jag kämpar med att inte dras ned för djupt i nåt svart hål av stress, oro eller deppighet. Våga vägra kris!!!
Så jag tänder massor av ljus varje dag. Istället för att förbanna mörkret.
Och så tänker jag att det är bara fem månader kvar till maj.
Fem månader. Prick.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar