En sak i taget

Man är ganska bra på att göra många saker samtidigt. Ändå känner jag att det är just den egenskapen jag ska försöka tagga ner lite på. 

Låt mig säga såhär: 

Det är inte ofta jag duschar utan att samtidigt tvätta bort schampofläckar på duschväggarna. Eller lagar mat utan att samtidigt inventera specerier och kylskåp för att simultant skriva inköpslista. 

När jag ska gå ner i källaren och ta upp mat från frysen passar jag på att slänga i en maskin tvätt, städa undan skor nedanför källartrappen, kolla hur många toarullar som finns kvar i förrådet och lägga mattan i tvättstugan tillrätta. Sen går jag upp med tvätt, frysmat mellanlandar i hallen där jag viker och sorterar tvätten samtidigt som jag instruerar 8-åringen om tandborstning och påklädning samt knyter dojan på 5-åringen. 

Därefter tar jag med mig den tvätt som ska upp på övervåningen, haffar saker som ligger i trappen på vägen, kollar mailen när jag går förbi datorn på väg in i sovrummet... Ja så där håller det på. 

Pratar jag i telefon brukar jag passa på att vattna blommorna och skulle jag mot förmodan lägga mig i ett bad kan det hända att jag samtidigt rensar tomma schampoflaskor eller pillar bort kalkbeläggningar på kranen. 

Det är därför man ibland suckar lite när maken påstår att han omöjligt kan påbörja något om han inte får slutföra det hela utan att en enda gång bli avbruten. Enligt mig är det mer eller mindre en omöjlighet i en trebarnsfamilj. Jo, jag vet att just tex. målning är en annan sak men ni förstår att vi i detta fall är varandras totala motsatser. Han är utomordentligt bra på att göra en sak i taget faktiskt. 

Så idag ska jag börja öva denna förmåga också. Inbillar mig att det kan vara nyttigt för mig. 

Nästa gång jag går på toa ska jag - hör och häpna - INTE samtidigt putsa bort fläckar på toapappershållaren. Jag ska bara sitta där, gärna en stund extra, och inte göra nånting annat alls samtidigt. Det ni...