Valborgsmäss

Jag är ju ursprungligen från Uppsala (eller en bra bit utanför om jag ska vara helt ärlig). 

Jag minns att när vi flyttade till Stockholm och Valborg nalkades kunde jag för mitt liv inte förstå att folk faktiskt jobbade och gick i skolan som vanligt på sista april. 

Är man uppvuxen i Uppsala med omnejd är man nämligen per automatik ledig denna dag och firar från arla morgon till midnattstimma. 

Gör man det enligt konstens alla regler startar man med en ordentlig grötfrukost som följs av forsränning i Fyrisån. Trångt är det vid Islandsfallet kan jag lova så det gäller att vara ute i god tid om man ska skymta några ekipage. 

Efter denna ganska skojiga tilldragelse är det sillunch med nubbe och massor av skönsång som står på agendan. 

På slaget tre samlas man i slottsbacken och viftar med studentmössan (oavsett vilket år det var man tog studenten) och sedan springer man ner och gärna in på någon nation för att delta i champange-galopp. 

Den pågår till kvällens grillning någonstans ute i naturen nära en majbrasa. 

Sen brukar man inte orka så mycket mer. 

Faktum är att detta är den dagen på året då jag saknar min barndomsstad allra mest. 

Jag vet också att jag har en romantiserad bild av firandet. Man minns gärna bara de varm, soliga valborgsmässoaftnarna. Inte alls de där när man sprang i lera med nya vårskor i slottsbacken och frös som en hund långt innan ens forsränningen tagit slut. 

Men jag gillar att fira att våren och ljuset är här. Jag tycker också mycket om när firandet infaller dagtid. Känns mycket festligare så och dessutom är jag ju ingen kvällsmänniska och vill hellre umgås när jag är någorlunda pigg. 

Idag är det solig altan i Sollentuna i glada vänners sällskap som gäller istället för att vifta med studentmössa. Men majbrasa blir det och tänk att här har de tillochmed fyrverkerier. 

Det hade de minsann aldrig i Uppsala...

Sköna Maj välkommen! Och Vintern rasat...och så vidare....