Äntligen!

Jag vet att det är lite småfånigt...

Men när jag imorse såg rubrikerna om den (eventuella) stundande förlovningen mellan kronprinsessan och hennes pojkvän så fick jag tårar i ögonen. 

Inte så att jag är militantisk rojalist. Nej - jag bara berörs av lyckan de måste känna efter så lång väntan. Lättnaden de måste känna efter att ha överkommit alla protokollmässiga hinder iochmed tillkännagivandet idag. Att de faktiskt kan få pussa och krama varandra en helt vanlig tisdag på stan - om de nu skulle vilja det.

Det är lite som en omvänd Askungesaga. Där den manlige Askungen mot alla odds får prinsessan, halva kungariket och lever lyckliga i alla sina dar. 

För det hoppas jag att de gör. Om det nu blir förlovning idag.... 

Snacka om antiklimax om konseljen på slottet "bara" visar sig handla om finanskrisen eller så...