Ljudet väcker mig långt innan det egentligen finns.
Hon skruvar på sig i sin säng och är på väg att vakna.
Ögonen svider av trötthet, ryggen värker, kroppen känns tung som bly mot madrassen.
Ett litet joller hörs.
Det runda, mjuka huvudet sticker upp över kanten.
En liten hand tar tag i en av sängens spjälor. Häver sig upp.
Så ser jag dem.
Ögonen.
Klara, blå, avgrundsdjupa ögon ser rakt på mig. In i mig.
En sekund av evighet.
Hennes ansikte spricker upp i det varmaste leende och ögonen blir till halvmånar av lycka.
Och borta är gruset i mina ögon. Borta är värken i ryggslutet och lätt rullar jag över, sätter mig upp.
Hon sträcker fnissandes sina små knubbiga armar mot mig, redo att bli upplyft.
En sekund och hon är i mina armar. Hon är min i mina armar.
Dagen kan börja.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar