Det bara är så. Nu är det deras tur.
Deras tur att få uppleva den enorma lycka det innebär att få hålla ett sprattlande knyte i sina armar. Få dra in bebislukten och låta den fylla alla deras sinnen.
Så är det bara.
Jag vet inte om ni följt deras historia. Två modiga människor som efter att ha förlorat först en son och sen en dotter vågat försöka igen och nu för första gången gått hela graviditeten ut. Dessutom har de haft generositeten att dela med sig av sina upplevelser av sorg och smärta till oss andra och säkert därmed hjälp många på samma väg. Och för det har de fått utstå enormt vidriga slag från offentlighetens mest ljusskygga hörn. Men också fått massor av kärlek och värme från alla andra.
Och imorron är det dags.
Be en liten bön.
Det gör jag. För det är deras tur nu.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar