Den vita fina spjälsängen har lyfts in i Stellas lilla rosa barnkammare.
Nu står den inte längre tätt, tätt intill min sängända och trängs.
Det är jättefint i hennes rum. Och lite tomt i vårt sovrum. Som nu är vårt igen.
Ja, i alla fall vissa stunder. Bebisflickan kommer ju naturligtvis att lyftas över till vår säng när hon vaknar på natten. Och sova tätt, tätt intill mig ändå. Det måste hon.
Dessutom vandrar ju gossarna upp med jämna mellanrum nattetid. Så det är inte så att det nu inte ska finnas plats för barn i vår säng. Inte alls.
Men jag och A ska gå och lägga oss tillsammans på kvällarna ibland och ligga och prata med sänglamporna tända. Kramas, fnissa lite och kanske läsa en och annan bok.
Om söndagarna ska vi ha TVn på och titta på Beck.
Ikväll är det premiär och nyinvigningen av vårt sovrum.
Ovant - men mysigt och bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar