Pannkaka ger många skor i hallen

För några år sen var jag på ett par goda vänners bröllop. 

När brudgummens mor skulle hålla tal sa hon något som verkligen etsat sig fast i mig. 

Hon sa att det hon allra mest önskade sin son och hans nyblivna fru i livet det var: 

Många skor i hallen. 

Hon berättade att hon och hennes nu avlidne make älskat att komma hem till en hall belamrad av skor som de fått kliva över för att ta sig in. För det innebar att hemmet var fullt av deras barn och barnens kompisar, annan familj, släkt och vänner. Att hemmet var fyllt av liv. 

Det där har som sagt fastnat hos mig. Min högsta önskan är att vårt hem ska vara en öppen plats för våra barn, kommande barnbarn, deras och våra vänner, familj och släkt. Jag vill om några år spela kort vid köksbordet men en bunt finniga tonåringar en regnig fredagskväll. Jag vill grilla ett kilo hamburgare och 20-30 korvar till ett gäng som repar med bandet i friggeboden och jag vill komma hem från jobbet och kliva över hundra skor i olika färger och storlekar. 

Jag vet också att jag har en del själv att jobba med innan jag tar mig dit - som att städning inte är så viktigt i ett sånt sammanhang - men mitt mål är att så ska livet se ut framöver. 

Min mans moster har ett utmärkt recept på hur man fyller hallen med skor. 

Varje torsdag gräddar hon pannkakor till alla som vill ha. Hennes vuxna barn, barnbarn, deras kompisar, pojk- och flickvänner får komma och äta så mycket de vill. 

I torsdags var de 13 runt pannkaksbordet. 

Alla är välkomna, varje torsdag. 

Visst låter det härligt? Opretentiöst, hjärtligt, en stunds gemensam vardagsglädje över lite pannkakor och massor av skor i hallen. 

Livet helt enkelt. 

Dessutom älskar jag denna konsekvens och trygga upprepning. Att något i livet får vara ständigt återkommande och oföränderligt. 

Det kanske är olika konstellationer av människor runt pannkaksbordet varje torsdag. Nya ansikten tillkommer, välbekanta kanske gör ett uppehåll ett tag. Men det är liksom ändå härligt att tänka att var man än befinner sig i världen så vet man att på torsdagar är det pannkakor hos moster D. Skönt och tryggt. 

Så - jag önskar mig många skor i hallen. Jag önskar vara en trygg och varm konsekvens i livet hos de människor jag älskar och håller av. Så att de alltid vet att de är välkomna här. 

Och om det krävs pannkakor varje torsdag så kommer jag att grädda så laggen ryker. 

Precis som Moster D.