Noels klipp

Det är nåt knas med Noel.

Det ser jag plötsligt under söndagseftermiddagen. 

Vad är det som är fel? Jag börjar dra i hans lugg.... Undrar om frisören Anna var berusad när vi var där förra måndagen? Men så här såg det ju inte ut. Det har ju varit jättefint...fram till...

-Neol, har du klippt dig?

-Nej! (Alldeles för snabbt svar)

-Jo, men jag ser ju att nåt ha hänt här framme i luggen...

-Nej, jag har inte klippt nåt.

-Jag blir inte arg om du bara talar om som det är.

-...........(tystnad)

Jag gillrar en fälla: 

-Var la du håret du klippte av?

- I Leos rum, men jag har inte klippt mig.

Vi går in och kollar. På golvet ligger en hel liten hög valda delar av Noels långa, fina snedlugg som han kämpat med att spara ut. 

Nu ser han helt pottklippt ut i luggen och över det ett par, tre tunna slingor lång lugg som han inte lyckats få med i klippet. 

Jag sopar tyst upp håret. Minns Louise Hallins ord om att barn måste lära sig ljuga, att det är en del av deras utveckling. Tänker också att alla barn någon gång testar att klippa sig själva - eller nån annan.

Så nu är det gjort. Det sista han säger är. 

- Jag lovar att inte göra det igen. Men det var inte jag.