Jag avvaktar inte särskilt länge, vet vart jag ska vända mig och har ofta kolla på möjliga diagnoser redan innan jag kontaktar vården. Så att det ska gå snabbare liksom.
Men en sak har jag ytterst svårt för.
Det är när barnen har feber utan andra symptom. Bara feber. Hög, het feber som river i deras små kroppar.
Då blir jag fylld av ängslan och skräck över vad det är för okänt farligt som orsakar detta tillstånd. Värst är det på kvällar och nätter - naturligtvis. Som all annan oro jag härbärgerar.
Jag ligger en hel natt och vaktar på min lilla bebis som flämtar tätt, tätt intill mitt bröst.
Ger alvedon, ammar en extra gång för vätskans skull, kollar så att alvedonen hjälper.
När gryningen kommer och febern är en aning lägre känns det som om man tagit sig till andra sidan ett ångestfyllt djup.
Imorron har vi tid hos farbror doktor Ian igen. För att kolla nya prover.
Så får vi se.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar