Eller samtal och samtal. Det var mest jag som pratade, uppbackad av A då och då.
Pojkarna var tysta.
Jag ställde en rad frågor.
Som till exempel hur det kommer sig att jag varenda gång får tjata livet ur mig vid hämtning.
Exempel på scenario:
Jag kommer glad i hågen till skolgården vid tre-tiden. Solen skiner och skolgården myllrar av ungar som leker och har kul. Efter ett tag, ett ganska långt tag, lyckas jag lokalisera både storebror och lillebror. Lillebror är på fotbollsplanen så storebror med kompis följer med bort dit för att hämta honom.
Lillebror vill inte sluta spela och matchen ser kul ut så storebror och kompis vill också lira en stund. Jag säger, okej ett litet tag - men sen måste vi hem.
Jag kollar fotbollen en stund. Försöker underhålla Stella som travar omkring och se till att hon inte blir nedmejad av barn eller boll.
Efter 20 minuter berättar jag att nu är det dags att gå hem. Inget händer.
Jag kallar, ropar och lockar på olika sätt. Inget händer.
Stella börjar bli otålig. Hon är trött efter dagisdagen och lite hungrig.
Efter 30 minuter blir jag barsk i rösten. Inget händer.
Sen tar jag till hoten. Mutorna funkar inte - det vet jag redan.
Tillslut kommer en skrikande och tjutande lillebror. Han låter som i siren och är så arg att flera i fritidspersonalen kommer springande för att se vad som hänt.
Jag ursäktar oss.
Storebror och kompis försvinner för att hämta sina ryggor. Endast kompisen återvänder till det nu minsta sagt slokande sällskapet...
Var är storebror?
Jo, jag hittar honom vid lianerna. Och när jag argt säger att nu får han väl för helsike komma surar han och klagar på att jag låter arg.
PUST!
I-landsproblem. Jag vet.
Men jag avskyr att det ska behöva vara så där. Jag skäms över att stå och gasta över skolgården. Jag hatar att behöva hota, låta arg eller vara sur.
Måste byta strategi.
Har bara inte klurat ut den än.
Men den kommer att bli bra.
Kanske ska jag bara gå därifrån. Tre varningar och sen checka ut.
Eller så ska jag bara ta dem i handen direkt. Dra med dem på momangen hur mycket de än surar, sparkar och skriker. Eller så ska jag stå där tills det blir kväll och det kommer självmant av hunger och törst. Jag vet inte.
Återkommer...
Inlägg
2 kommentarer:
Hej Linn Maria!
Har suttit och surfat efter passande sånger till vårt andra barns dop och hittade dig, din musik och din härliga blogg som jag stundtals väl känner igen mig i (ett under att jag inte stött på dina sånger tidigare då jag älskar den typen av musik!). Föll pladask för "Lilla stjärna där, som ska sjungas för vår lilla stjärna, Estelle, på hennes dop. Har nu beställt skivan "Underbarn" och kan knappt bärga mig till den kommer i brevlådan! Vill med detta säga att du gör ett strålande jobb! Lycka till med allt du företar dig! Varma hälsningar! Karin, Halmstad
Kära Karin,
Grattis till din Estelle! Om jag inte missminner mig betyder det också stjärna precis som Stella, som min dotter heter. "Lilla Stjärna" skrev jag innan hon fanns och texten kom ur en längtan efter en dotter. Så kom hon och fick därför heta Stella.
Tack också för ditt fina mail. Jag blir så glad och rörd över att få höra att min musik hittar in i andra människor.
Hoppas att dopet blir ett fint minne!
Allt gott,
Linn
Skicka en kommentar