söndag 16 augusti 2009

En ny början


Han är så stor där mittemot mig på lunchrestaurangen. Och så liten samtidigt.
För snart sex år sedan fick jag honom i mina armar för första gången. Nu sitter han här framför mig och pratar om att börja skolan medan han petar lite i plättarna med sylt.
Vi har skol-shoppat. Bara han och jag.
Ny ryggsäck som är alldeles lagom stor. Ett coolt pennskrin, pennor och suddgummin.
På skoaffären har han fått välja ut världens snyggaste Adidas-sneakers. Och en gympapåse finns också någonstans i kassarna.

Det är stort att lämna över sitt barn till skolans värld. Skolgården känns som ett stort och hyperfarligt hav med massor av fällor och gropar att trampa i eller saker att göra illa sig på. För att inte tala om hur lätt en liten sexåring bara kan försvinna utan att det hinner uppfattas av personal eller andra barn. Hu, sväljer hårt och tränger bort tankarna.
På dagis vet alla var ens barn är jämt. Fröknarna har stenkoll på jackor, omaka strumpor och vems vante som fastnat i busken. De känner halva ens släkt och bekantskapskrets, vet var vi bor och exakt vad som gör min lilla telning på gott humör.
I skolan hinns inte så mycket omvårdnad av den sorten med. Ingen alls faktiskt.
Från och med nu ska han hålla reda på alla sina pinaler, strumpor och vantar själv. Duscha efter gymnastiken i det stora, ganska illaluktande omklädningsrummet där det plötsligt kan komma in ett gäng högljudda niondeklassare. Hur skraj blir man inte då som liten 6-åring i bara kalsonger?
Nu ska han själv veta hur långt bort på skolgården han får lov att gå, när det är dags att springa in efter rasten och att man aldrig får gå med någon annan från skolgården....
Nu ska han komma ihåg att sätta på sig mössa och överdragsbyxa när han ska ut och leka i vinter på rasten. Ingen kommer att påminna honom. Ingen kommer att fråga om han fryser. Eller ge honom en extra macka om han är hungrig.

Men han kommer få en hel hop med nya kompisar - och det behöver han verkligen.
Och han kommer att växa enormt mycket när han märker att han klarar allt det där som man ska klara i skolan.
Han kommer att bli stor helt enkelt.
Det kommer att kosta några strumpor, gympapåsar och borttappade vantar.
Men det får det vara värt.


Inga kommentarer: