Mäktiga Madonna

Det är märkligt hur musik förenar.

Märkligt och oerhört mäktigt.

Och trots att man känner sig ganska liten i en folkmassa om ca 60.000 människor så är man i ögonblick av beundran och musikalisk lycka ändå en enda kropp på något sätt.

Ullevi blir ett enda pulserande hjärta som stundtals håller på att svämma över när hon står där framme och når ut till varenda liten por av människa.

Hon mäter inte några väldiga centimetrar över vattenytan själv. Men hennes ande, karisma och självkänsla är så stor och intakt att jag ibland blir stum och helt stilla i förundran.

Hon har onekligen tagit sig ett passande artistnamn.

Störst i världen, drottning av pop.

I kvällstidningarna läser jag om att vissa namnkunniga recensenter tycker att delar av showen var ojämn, dålig men att hon stundom är fenomenal.

Och jag ler när jag läser det där.

Ler och tänker att "Herregud - hon hade kunnat sitta i två timmar och spelat mungiga eller harpa på låtsas. Hade hon gjort det på sitt fabulösa sätt så hade hon ändå varit fenomenal. Monumentalt fenomenal".

Det som kom ur de enorma högtalarriggarna på Ullevi igår var visserligen underbart bra. Men det är inte det som gör hennes storhet. Det är allt hon är och allt hon står för som förtrollat i 25 år. Och när jag om några år ska spela hennes musik för min dotter så är det den starka, kvinnliga erövraren jag kommer att berätta om.

Det är den jag vill att min dotter ska upptäcka.

För är det någon som visat unga kvinnor att man kan om man vill - så är det Madonna.