Äventyren har tvärtom varit kortare avstickare, både när det gäller restid och bortavaro, men däremot kanske något fler än vanligt.
Vi har haft mycket att göra hemma med huset och tomten så sommaren har gått åt ändå.
Sent om sider bestämde vi oss ändå för att resa bort en skvätt. För det är verkligen så att man behöver byta miljö någon gång under ledigheten.
Mest på grund av att man här hemma aldrig riktigt blir ledig. Även om man inte jobbar på sitt vanliga jobb så finns måsten och borden i högar överallt, vart man än vänder sig.
Och fastän vi haft helt "måste-fria" dagar så är dem få i förhållande till sin motsats och dessutom är det ändå svårt att helt koppla bort det dåliga samvetet.
Dessutom måste man ju tvätta, städa, laga mat, plocka i och ur diskmaskinen när man är hemma. I alla fall då och då.
Men vet ni vad det allra viktigaste är med att byta miljö och komma bort från hemmet och vardagen?
Jo, det är att när vi åker iväg hela familjen tillsammans så tittar vi varandra i ögonen många, många gånger om dagen. Det enda, och då menar jag, det ENDA vi gör hela dagarna är att umgås och koncentrera oss på varandra. Helt utan att ha något annat som pockar på uppmärksamheten eller sväljer tid.
Vuxensvaren blir liksom aldrig:
-Mmmmm, visst kan vi göra det men jag måste bara göra färdigt det här först.
Eller:
- Nej, idag få ni ringa hit lite kompisar för vi har inte tid att underhålla er...
Eller:
- Fast jag orkar inte det nu för jag har städat och tvättat/burit sten hela eftermiddagen...
Nej - nu ska vi kolla in varandra bara några dagar. Spela UNO direkt efter frukost. Bada i havet, läsa Kalle Anka-tidningar på stranden, äta god mat länge och låta nån annan duka av. Och så ska vi hålla varandra i händerna hela tiden. Och Stella ska få gå istället för att åka vagn om hon vill. För vi har inte bråttom nånstans.
Det kommer säkert bli en och annan kastrull att diska därborta också. Men inte hela tiden. Och inte samma kastruller som hemma. Och sånt piggar ju upp. Faktiskt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar