Man får höra en del finurliga grejer om dagarna. Ovanstående uttalade Leo ikväll vid tandborstningen. Så himla bra och målande uttryck. Själv hade man på sin höjd beskrivit den som utsliten - och hur fantasifullt är det?
Jag känner mig för övrigt ganska rufsig själv efter den första rivstarts-veckan. Minst sagt. Men helgen har inneburit en del återhämtning trots allt. För oss alla.
Det tar på krafterna med alla nya sammanhang att ta sig in i. Barnen är lite hålögda om eftermiddagarna. Noel somnade nästan sittandes i trappen häromdagen. Själv somnade jag halv nio i fredags kväll fast jag bara skulle mysa med Noel i hans säng en liten stund.
Det var dock tur för Stella vaknade tre gånger i timmen resten av den natten med ont och värk.
Lördagsnatten blev lugnare och imorse sov hon och jag till 9.15!!! Ja, hon körde upp pappa först vid 5.45-rycket men efter 20 minuter kom hon upp till mig igen och somnade om.
Pappan hade däremot redan hunnit bälja i sig kaffe så han har haft en lång dag.
Märker nu när jag skriver att jag egentligen inte har så mycket att rapportera, eller något särskilt viktigt att förmedla.
Det är som det är med den saken.
Det är en vanlig söndagskväll i mitt liv. Och jag har ingen söndagsångest.
Och det gillar jag.
Klart slut.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar