Teletubbies och feber

Idag sitter jag i soffan och kurar med Stella.

Hon har feber. Bara feber - inget annat. Så man kan undra varför hon har feber.

Just när hon kommit igång med dagis så blev hon sjuk och fick stanna hemma.

Typiskt när rutinerna är nya och känslan av trygghet på förskolan nyvunnen och skör. Nu blir det lite som att börja om när hon blir frisk.

Men det ska väl gå det också.

Det är mörkt och regnet öser ner.

Hon sitter hopkrupen och varm bredvid mig bland soffkuddarna och vi tittar på Teletubbies.

Tror att det kanske är tredje gången hon får se den där filmen en stund på TV. Men det är första gången hon tittar. Hon ler, fnissar lite när den fina bebis-solen kommer fram och när alla teletubbisarna dansar och sjunger.

Det är mysigt, lugnt och tyst.

Jag minns att Teletubbies gick på morgnarna på TV när hennes äldsta storebror var lika gammal som hon är nu. Han vaknade alltid i gryningstimman när alla andra och hela världen fortfarande sov. Men mellan 06.00 och 07.00 hade nån oerhört intelligent person som ansvarade för TV-tablån kommit på att visa Teletubbies.

Så där satt vi, han och jag, i en stor gul fåtölj framför TVn. Han kollade nöjt på Teletubbies och jag, jag kunde slumra till några stunder och ögonblick. Programmet är väldans sövande för vuxna faktiskt när jag tänker efter. Det kanske är ett av framgångskoncepten...

Det är så skönt när VAB inte är en bokstavskombination som framkallar panik och ångest. När man inte är hyperstressad över jobb utan lugnt kan vara hemma och mysa med en febrig liten tjej. Det är ju inte alltid det är så. Ganska sällan faktiskt. Oftast uppstår nån sorts tävling i vems jobb som är viktigast eller vem som har störst press på sig att dyka upp när det ska vabbas. Men jag har det bra på det viset. Vissa dagar är inte så fullbokade och då kan jag lugnt stanna hemma. En av fördelarna med att vara egen antar jag.

Så idag myser vi i soffan. Äter lite bulla och kollar Teletubbies.

Sämre kan man ha det. Sannerligen.