Långsamt, långsamt smyger sig rutiner, regler och läggtider in i rummen som under ett par månaders tid varit fyllda av lättja, pyjamaskvällar framför film och sena morgnar.
Sönerna tittar frågande på oss när vi säger att det är dags för tandborstning redan kl. 20.30. Och verkar helt chockade när vi berättar att film till läggdags - det blir det på fredagar och lördagar från och med nu.
Liksom glass.
Det sistnämnda fasar vi väl dock ut lite mer tolerant skulle jag tro.
I rättvisans namn införs lördagsgodis igen. Godis har de faktiskt knappt ätit på hela sommaren känns det som. Det har liksom fallit bort bland alla strutar, alla bullar och alla pannkaksluncher.
Men det har inte gjort så mycket.
Nu är det som om vi långsamt packar ihop strandväskan, sköljer och plockar ihop badleksaker och samlar in barnens sandaler. Reser oss ur brassestolarna, borstar bort sanden från de brunbrända fötterna - och traskar hemåt.
Solen står lite lägre, det är eftermiddag och man är lite lätt dåsig efter en varm dag på stranden.
Så känns det.
Som om det är sommarens eftermiddag och vi packar ihop och förbereder oss för vardag, höst och allvar.
Än så länge är vi barfota. Än så länge står dörrar och fönster öppna hela dagarna och än så länge gör vi några tappra försök att suga på känslan av ledighet och sommar.
Tur att jag fyllde på glassförrådet igår.
En strut på altanen en vanlig tisdag förlänger sommaren.
Ska gå och föreslå detta meddetsamma.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar