onsdag 6 maj 2009

Det första steget

Idag tog du dem.
Dina allra första steg. På egna ben och utan hjälp. 
Jag både jublade och grät. 
Bitterljuva första steg. 
Först in i min väntande famn.
Men sen ut ur densamma igen. 
Vidare till storebror, sen till pappa. 
Vi hurrade och du tittade först lite oförstående på oss. 
Varför detta ståhej?
Sen var det som om Du kom på din egen storhet. 
Log och skrattade efter varje bedrift du tillryggalagt. 

Små, små staplande trevande steg. 
Dina första på jorden. Ut i världen. 
Älskade dotter, låt stegen gå till många platser och ta dig ut på spännande äventyr. 
Men vänd dem alltid tillbaka igen. Hem till mig, till min famn. 
Minns hur det började. 
Och var det började någonstans. 
Här i våra famnar, i våra armar, i vår hall. 
Gå hur långt du vill. 
Jag väntar ändå på dig här i samma hall. 
Om du vill så går jag med en bit på vägen. Håller din hand.
Eller kommer och hämtar dig när du inte hittar hem. 
Och de stunder du inte orkar gå själv, min dotter - då bär jag dig. 

2 kommentarer:

Mamma Fräken sa...

Hej!

Så fint du skriver! Du kan verkligen måla fram orden. De första stegen är verkligen fantastiska!

Blev så glad häromdagen när jag hittade din blogg! Vill tacka dig för att du skrev den fantastiska sången "Prins Noel". (Ja, alla låtar är fina, men den här är lite extra för mig) Jag älskar den och min son också. Min prins Albin. Jag sjöng den för honom på hans dop. Fick ändra lite bara för att han kom först och han blir störst. Fick svårt att sjunga på ett par ställen. Kärleken tog över sången, men jag är så glad för att jag sjöng den. Så tack, för att du gjorde dopet extra speciell men de rätta orden som verkligen kunde förklara hur jag känner för honom.

Hälsningar, Christel

Linn Maria sa...

Tack snälla för ditt fina mail!
Det känns fantastiskt att mina sånger och texter når och berör andra. Får vara med när barn döps.
Det är en oerhört fin komplimang.
Allt gott,
Linn