I begynnelsen var Du

För ett år sen hade världen stannat. 

Bruset lagt sig och ljuden tystnat. 

Omgivningen stillat sig i andlös beundran över ett till mirakel. 

Änglarna hade just lämnat oss efter att ljudlöst och kärleksfullt lagt Dig i våra armar. 

I våra hjärtan. I våra liv. 

Lite från ovan såg de nu på oss med milda leenden och utbredda vingar. 

Och där var Du.

Min längtans dotter. Mitt kärlekens barn. Min förtröstan, min tro och min framtid. 

I ett enda litet knyte fanns hela min värld och hela mitt liv. 

Och i hjärtat en avgrundsdjup och evig kärlek. 

Oändlig nåd. 

Ständig tacksamhet. 

Det är vad jag känner när jag ser ditt ljuvliga lilla ansikte nu som då. Och för alltid. 

Ett år har gått.

Men kärleken är ny. Miraklet likaså. 

Varje dag.