Om jag blundar och koncentrerar mig kan jag känna den barriga skogsmaken under min fötter. En ung granskogsdunge invid farmor och farfars hus där man kunde se ut över ängar och åkrar mellan de smala stammarna. Det luktade jord och sommar av marken. Och det var skönt att vara ensam med sin fantasi och sina drömmar.
I skogsbrynet satt jag, just vid det lilla diket som skiljde dungen från ängen, och ställde frågor till mig själv om mitt fantastiska liv.
Svarade målande. Ibland till och med på engelska.
För jag hade redan då bestämt att intervjuad skulle jag bli i mitt liv, både på svenska och engelska.
Så blev det också. Jag har blivit intervjuad på många språk. Drömmen kom, förverkligades och försvann, omformades och utvecklades till en annan.
När jag tänker tillbaka på de intervjuer jag givit under min tid som "popsnöre" känns de på intet sätt verkligare än de var där i skogsdungen. Snarare tvärtom faktiskt.
Och jag tänker att nu - nu först skulle jag vilja ge intervjuer. Nu när jag har något att säga. Det hade jag inte då. Då när jag var 19-20 år ville jag bara stå på scen, sjunga och det spelade inte så stor roll om vad.
Sen hittade jag mitt uttryckssätt, vad jag ville sjunga och skriva om och på vilket sätt.
Inte lika många intervjuer blev det. Och aldrig på annat språk än svenska.
Men det är jag glad för.
Jag saknar henne ibland. Den där flickan på 8-9 år i skogsdungen. Långa smala ben, tunt ljust hår med lugg. Lite för stora framtänder men fullt och fast övertygad om att en dag är det min tur. Min tur att berätta om mitt fantastiska liv för alla som vill höra. På alla världens språk.
Och i samma stund som jag skriver dessa meningar slår det mig,....
Det är ju just det jag gör.
Kanske är mitt liv inte så glamouröst som då i mina fantasi-intervjuer men det är mitt liv och stundom är det faktiskt ganska fantastiskt.
Att berätta om det på engelska har jag slutat med. Men på svenska.
Här i bloggen, i mina sånger och mina texter.
För de som vill höra.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar