"Jobba" hemifrån

Att jobba hemifrån är en konst. 

Och då menar jag att jobba med det yrke man försörjer sig på. Annat jobb är det ju inte direkt brist på i en energifylld trebarnsfamilj som bor i ett hus från 1920-talet med rum för förbättringar. Omgiven av egensinnig trädgård på 1500 kvadrat. 

I vanliga fall - då menar jag när jag faktiskt har huset och mitt lilla kontor för mig själv om dagarna - kan jag omöjligt starta dagens arbete förrän bäddning, diskmaskin, plock och städ samt tvätt är avbockat på listan. Klarar inte av distraktionen av oreda helt enkelt.

Nu, när maken dessutom är pappaledig och har minst en liten Stella hemma om dagarna blir det ganska ogörligt med hemmakontor. Även om vi delar på alla de där praktiska arbetsuppgifterna finns gott om distraktionsmoment som splittrar och flyttar fokus. 

 Jag hade tänkt att hinna så mycket det här halvåret. Tänkt att få så mycket gjort dessa sex månader då jag inte ensam skulle ha ansvar för hämtning, lämning och skjuts till och från fritidsaktiviteter i veckorna.

Istället hinner jag inget. Bara det allra nödvändigaste känns det som. 

Jag skulle till exempel ta upp text- och musikskrivandet nu igen efter att det legat vilande sen den senaste förlossningen. Intet har nedprintats. 

Ja... en sång har jag faktiskt skrivit men den har ännu ingen text. 

Det är inte alls så att jag inte är inspirerad. Tvärtom - men mitt skapande måste liksom föregås av tystnad så jag hinner höra musiken som spelar i mitt huvud. 

Och härhemma brukar det vara tyst sisådär 5 minuter om dagen. 

Ja, jo nattetid förstås men då kan jag inte klinka på pianot. 

Ej heller hålla mig vaken tillräckligt länge för att få ur mig något vettigt. 

Jag skulle skriva färdigt den där boken jag börjat på... hinna med extra mycket marknadsföring, hitta nya kunder, nya uppdrag och komma på vad jag ska bli när jag blir stor. 

Å andra sidan skulle detta också bli ett halvår fyllt av extra mycket familjetid. Och det har det varit och är verkligen får man ändå konstatera. 

Var sak har väl sin tid. Det här blev inte halvåret då jag hann med allt helt enkelt. 

Och i ärlighetens namn - vilket halvår kommer nånsin att bli det...?

Om ett par veckor börjar sommarlovet och huset kommer att vara fullt av barn, man och kompisar hela dagarna. 

Då får man nog vara glad om man hinner blogga lite mellan varven...