Alvedon & Aftonbön

Så är vi där igen. Alvedon på löpande band, bafucin till en och annan, kortisonsalva till den minsta. Pyjamas på hela dagarna. Spel och TV och datorer står på i alla rum. Fast då och då stängs skärmarna av och grabbarna däckar i sängen med en Kalle Anka-tidning eller ritar en cool teckning vid skrivbordet. 

Febern hägrar i huset. 

Halsarna är röda och svullna och inget vill slinka ner i dem. 

Bara lite våfflor möjligtvis och kanske glass. 

Men man kan leva ett par dagar på det också, det har funkat förut. 

Imorron blir det en tripp med Trapp och Trull till Dr M igen. Och har storebröderna streptokocker - vilket känns som en riktig lågoddsare just nu - så får de ta prov på lillasyster också. 

Jag räknar dagarna i kalendern och ser att om de påbörjar antibiotika-kuren imorgon så tar den slut lagom till påsklovets början. Alltså kommer de inte behöva gå i skolan och på dagis just när de är som känsligast efter avslutad kur. På så sätt kan vi klara oss och faktiskt vara friska när vi ska resa till sydligare breddgrader. Men kan alltid hoppas. Och be. 

Mina aftonböner är alltid desamma. Oftast är de ganska korta och koncisa. 

"Bevara och beskydda mina barn från allt ont. Låt oss få leva länge tillsammans - friska och lyckliga. I kärlek - Amen"

Bönen är kort som sagt. Och ändå innehåller den allt som är viktigt. Hälsa är en förutsättning för lycka. Ingenting annat betyder egentligen något. Inte på riktigt. 

Alvedon och aftonbön kommer man ganska långt på. 

Ger både tröst och lindring.