Nytt och gammalt

Idag har jag gått en dag i skolan.

Eller gått med min äldste son rättare sagt. Jag kan konstatera att vissa saker i skolvärlden inte är som det var förr. Det är tur. Och bra. 

Medan andra är precis som de alltid har varit. Både på gott och ont. 

I Leos klass får man ligga på en matta på mage och läsa om man vill. Räknar man bättre i matteboken när man har hörselskydd på sig så får man det. I bakgrunden spelar lugn och trevlig musik som liksom sätter tonen för hela stämningen i klassrummet. 

Barnen planerar själva sitt arbete och bockar av vartefter de blir klara i sin planeringsbok. Man sitter runt bord i små grupper och arbetar. Borta är den svarta tavlan och katedern. Vill fröken (eller mentorn som det nu heter) ha genomgång eller samling så sitter alla barn i ring på en matta. Allt material står väl synligt i lagom höjd för barnen. Det är en kreativ miljö i klassrummet får man ändå säga. Leo går i en montessori-inspirerad klass men det kanske ser ut så här i svenska skolor överlag nu.

Man blir sugen på att lära sig och det ska väl vara hela poängen. Och jag tänker att wow - om det hade sett ut sådär när man själv gick i lilla Björklinge Kyrkskola.

Andra saker är precis som det alltid har varit. 

Hallarna där barnen hänger av sig är alldeles för trånga och det luktar lite unket av fukt. I matsalen är ljudnivån på gränsen till skadlig och man undrar hur någon ens lyckas föreställa sig matro i den miljön. Inte konstigt att barnen kastar i sig maten på 5-10 minuter. 

I den här klassen - liksom i alla andra klasser - finns några pojkar som har svårare att vara tysta och sitta still än andra. De är egentligen oerhört kreativa och intelligenta små killar som behöver få jobba i skola på lite andra sätt - men inte ens i en montessori-inspirerad klass finns det några större resurser och utrymme för det. 

Det finns en liten tjej som är tyst nästan jämt, säger knappt nåt fast hon blir direkt tillfrågad. Hon är enormt flitig och gör klart all planering långt innan alla andra. 

Sen finns det nån som är ledare och kommer med bitska kommentarer till höger och vänster. Nån håller reda på allt och alla andra. 

Nån har enorm humor. Nån kan knappt skriva en mening men när han får ordet på samlingen håller han det mest fantastiska föredrag i bilder och ord. 

Nån är blyg, nån vill alltid vara i centrum och nån hänger lite mittemellan - och syns knappt alls. Och jag vill bara krama dem allihop. Ljuvliga, känsliga, stora små 9-åringar. 

Otroligt hur vi tar våra positioner i livet tidigt och hur vuxenvärlden hjälper till att befästa dem trots att man önskar att spelrummet skulle få vara större lite längre. 

Det var i alla fall mysigt att få vara med och jag rekommenderar verkligen ett besök i barnens vardag. Man lär sig oerhört mycket.