Hon sparkar med sina små ben, viftar med sin lilla hand och låter "hejet" gå i en fallsettbåge genom luften. Exakt samma melodi på ordet som jag lärt henne.
Jag har varit borta och jobbat i ett par timmar. Bebisflickan som snart är en 10-månaders liten ljuvlig sockertopp har varit med pappa på stan.
Nu möts vi och jag plockar upp dem med bilen på Birger Jarlsgatan.
Så oerhört glad blir hon av att se mig. Som om jag varit försvunnen ett halvt år eller så. Ändå är det nog jag som är gladast. Kärleken värmer i ådrorna som len varm choklad.
Jag är glad över att jag inte jobbar på samma sätt som andra mammor gör. Och behöver vara ifrån henne mellan 8 och 17 på dagarna bara för att pappan tagit över föräldraledigheten.
Nej, det räcker bra såhär. Jag får fortfarande ta del av hennes dag, om än i något mindre doser än förut. Men separationen är inte så stor och definitiv att den märks på henne. Eller mig så mycket.
Hon är mest glad över att hänga med pappa. Säkert också glad över att slippa hänga med på knasiga jobb i konstiga studios. Och sen blir hon plötsligt jätteglad över att se mig när jag kommer tillbaka. Hon är glad helt enkelt. Får vara med både mamma och pappa. Lite omvartannat på dagarna. Och ibland med båda två på samma gång.
Vardagslyx i bebisdefinition helt enkelt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar