Apropå...

Just när jag skrivit klart det förra inlägget gick jag ned och satte mig i soffan.

Efter nån minut kom min älskade 5-åriga pojke och sa med en gäspning: 

-Hej mamma, jag ville bara krama Dig lite...

Så la han sig i min famn och mitt knä och somnade. 

Han som sprang ut ur mig, som sprungit sedan dess. Som alltid varit på väg någonstans. 

Han återvänder ibland han också. Blir alldeles stilla. 

Och somnar i min famn.